…genre vad man nu väljer att kalla det.
Ciao bloggen och alla läsare
Jag har väl inte haft någon speciell inriktning på bloggen egentligen.
Hade jag haft små barn hade väl bloggen handlat mycket om familjelivet men nu bor inga barn hemma.
Innan har jag skrivit mycket om lärarassistentutbildningen men nu då?
Jag måste hitta min nisch. Har lite i tanken så det får bli det blandat med vardagslivet…eller?
Vill ju blogga om så mycket. Har även bollat idéer med Chat GPT.
Italienska, jourhem, serier och annat
Det är saker som jag vill blogga om.
Kanske borde jag göra en mindmap igen som jag gjort innan för drygt två år sedan.
Men jag är inte bra på sådant.
Musikfiler hade också varit roligt att lägga in alltså videos där jag sjunger men jag tycker inte om att se mig själv, Jag har än så länge accepterat min röst hur jag låter när jag sjunger.
Jag har ju gjort en video där jag sjunger Bryan Adams ”Everything I do I do it for you” och visar bilder på barnen.
Jag kanske inte är världsbäst på att sjunga men jag gör sådant som jag tycker är roligt och övning ger färdighet sägs det och hade jag haft råd skulle jag tagit sånglektioner.Detsamma är med mitt språkintresse och det kommer komma ett inlägg längre fram där jag berättar om hur jag föll så hårt för det italienska språket.
Tyckte denna var jättefin. Lånad från Google.
Budskapet är att musik kan lugna och läka kroppen.
Kan inget annat än att hålla med.
Och vad jag vet så behövs ingen licens när man ska spela in covers och lägga ut på en blogg via You tube.
Annat jag kommer att skriva om är min dröm om att bli jourhem till hund, serierrankning kanske lista mina favoritfilmer.
Men även andra saker.
Kommer aldrig bli stor bloggerska
Men jag hoppas att min blogg ska kunna skänka glädje och vara intressant för någon framöver.
Vet att det har varit mycket strul. Finns det några läsare kvar egentligen?
Nåväl jag skriver inte för andras skull utan för min egen skull. Jag älskar att skriva. Men hur mycket bör man egentligen dela med sig av?
Nu får jag i alla fall sluta babbla annars blir inlägget superlångt. Kanske borde jag ha fler underrubriker? Nää, det tror jag inte.
Vi hörs. Och tack för att Ni läste.
Arrivederci ciao/ Louise
Senaste kommentarer