Vad tycker ni egentligen om medicinsk viktnedgång?

Hej allihopa! Louise här, som vanligt med kaffe i ena handen och alldeles för många tankar i huvudet.

 

Jag måste få prata om något som legat i bakhuvudet ett tag. Det handlar om medicinsk viktnedgång, alltså receptbelagda läkemedel för att gå ner i vikt. Jag har snöat in lite på det här de senaste veckorna och jag har… blandade känslor, ska jag säga. Och jag vet att ni därute också har åsikter.

 

Så nu tänkte jag att vi kan prata lite om det.

Visste ni att fetma nästan fördubblats sedan 80-talet?

Det startade med att jag läste en artikel om hur mycket fetma ökat i Sverige. Jag trodde jag hade lite koll men siffrorna överraskade mig. Folkhälsomyndigheten uppger att ungefär 18 procent av vuxna i Sverige idag lever med fetma, alltså BMI 30 eller mer. Ytterligare en tredjedel är överviktiga.

 

Sedan 1980-talet har andelen med fetma ungefär fördubblats, på fyrtio år.

 

Och ändå pratar vi om det på ungefär samma sätt som vi alltid gjort, som ett individuellt val, en fråga om vad man stoppar i sig och om man orkar ta sig till gymmet. Men om det vore så enkelt, varför ökar det då?

Jag har kämpat med det själv

Nu ska jag vara lite personlig ett ögonblick, och det är lite läskigt men okej.

 

Jag har inte alltid haft ett enkelt förhållande till min kropp. Inte på det dramatiska sättet, men det där konstanta bruset av ”äter jag för mycket nu, rör jag mig för lite, varför ser den där personen ut som den gör utan att ens anstränga sig”, det känner nog många igen. Jag har provat att räkna kalorier. Det funkade ett tag. Sedan slutade det funka.

 

Det som jag inte förstod förrän nyligen är att hunger faktiskt inte är något man ”besegrar” med viljestyrka. Det styrs av hormoner som heter “ghrelin” som signalerar hunger, leptin som signalerar mättnad och hos en del människor fungerar de här systemen inte som de ska. Det är inte ett karaktärsfel. Det är biologi.

rörelse

Rörelse och Velora är bra för din viktnedgång.

 

Det blev lite av en tankevändare för mig.

Och sedan kom jag in på läkemedlens värld

Det finns en grupp läkemedel som kallas GLP-1-analoger. De är receptbelagda, de kräver läkarbedömning och de är godkända av Europeiska läkemedelsmyndigheten för behandling av fetma. Inte bantningspiller från hälsokosten, utan faktiskt reglerad medicin.

En av de mest kända heter Wegovy. I en studie i New England Journal of Medicine gick deltagarna ner i genomsnitt nästan 15 procent av sin kroppsvikt under ett drygt år. Det är mer än vad de flesta dieter åstadkommer på fem år.

 

Och nu börjar det finnas digitala kliniker i Sverige som erbjuder just det här med läkarbedömning, recept, uppföljning, och då utan att du ens behöver kliva in på en fysisk mottagning. De måste vara registrerade hos IVO (Inspektionen för vård och omsorg) och ha legitimerade läkare, precis som alla andra vårdgivare.

Är detta vägen för de som kämpar med vikten?

Jag har fortfarande frågor. Och det är inte frågor jag har svar på.

 

Är det här rätt för alla som kämpar med vikten? Nej, uppenbarligen inte. Det finns indikationskriterier där man behöver ha BMI 30 eller mer, eller 27 med en sjukdom relaterad till viktnedgång.

 

Men är det fel att söka medicinsk hjälp för viktnedgång? Det tycker jag faktiskt inte.

Vart kan man börja med viktnedgången?

Jag hörde om en klinik som heter Velora som fått väldigt bra recensioner på Trustpilot, de verkar vara seriösa med både läkarbedömning och löpande uppföljning, inte den där ”köp och hoppas”-modellen. Jag jämförde deras recensioner på Trustpilot med andra digitala kliniker för viktnedgång men såg att Velora hade bäst recensioner av alla, vilket fick mig lite intresserad att boka in ett samtal med deras läkare för en bedömning, då jag läste på deras sida att de är väldigt noga med att alltid göra en bedömning för att se om deras behandling passar en.

Nu vill jag höra er

Vad tänker ni kring detta? Är medicinsk viktnedgång något ni skulle överväga? Har ni testat det, eller känner ni någon som gjort det? Eller tycker ni att det känns som att ”ta en genväg”, det är en tanke jag också haft men som jag börjar ifrågasätta lite?

 

Jag ställer frågan på riktigt. Jag har inte ett färdigt svar här. Det är ett ämne de flesta har en åsikt om och jag tror vi alla tjänar på att prata om det lite mer öppet.

 

Hörs i kommentarerna! 🧡

 

– Louise

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.